Första

Hur kan tankar förändras? Hur kan man inte själv märka att de förändras när de är i sitt eget huvud?
Jag tycker det är så märkligt att man ena dagen mår super duper bra, man älskar livet, människorna i de, man är tacksam och nöjd med livet man har, man känner sig vacker, värdig och åtrådd.
Nästa sekund, en enkel grej som att tappa något eller missa bussen gör så att tankarna vrids om till det motsatta. Man känner sig äcklig, dum, misslyckad, otillräcklig. Man bryter ner sig själv med sina egna tankar och förstör det fina inom en. Glädjen, ljuset, fina stunder. Allt blir mörkare och man ser inte det fina i dem utan förvränger dem till något mörkt och negativt.

Varför blir det så? Jag är uppvuxen med att tro på mig själv och att jag duger precis som jag är. Jag har lärt mig hantera människor som inte gillar mig med respekt men med avhållsamhet. Jag gillar inte alla och jag förstår att alla inte kan gilla mig men det är ändå saker som människor som inte gillat mig sagt som dyker upp i huvudet när man kommer i en svacka.
Du låter för mycket! Fan vad jobbig du är! Att nån orkar vara med dig är ju ett under! Tro inte att du är så jävla snygg!
Jag har lärt mig själv strategier för att ta bort dessa tankar, de strategierna är att stöta bort tankarna och inte ta itu med dem. Det har funkat väldigt bra tills nu. Nu kommer mycket gammalt tillbaka och varför kommer dem nu? Jag tänker på människor omkring mig och vad mycket man borde fråga dem eller berättat för dem. Att man själv orsakat andra människor smärta och de tillbaka. Händelser som påverkat ens liv sedan den dagen de hände men man tog itu med dem då. Människor som sårat en, utnyttjat en, sugit glädjen ur en.